Den historiska och vetenskapliga bakgrunden till RV

Metoden att definitionsmässigt lära sig se på avstånd oberoende av tid och tum
och olika  skydd utvecklades under sjuttiotalet i USA i Kalifornien vid  Stanford
Research  Institut (SRI)  och beskrives som en metod "att med mentala medel
inhämta och beskriva  information, som  på grund av avstånd, skydd eller tid är
oåtkomlig för normal förnimmelse ". Begreppet Remote Viewing myntades av
Ingo Swahn tillsammans med doktorerna  Gertrude  Schmeidler,
Karlis Osis och Janet Mitchell vid en sammankomst hos American Society for
Psychical Research (ASPR) på Manhattan i New York den 8 december 1971.
Det motsvarande svenska begreppet för remote viewing, "Fjärrsyn", tillkom på
förslag av Lars Adelskogh som på uppdrag av RVT International översatte den
svenska versionen av manualen för militär fjärrsyn meddelst koordinater.
Ingo Swahn föredrog och argumentarade för termen - Remote Sensing - framför
- Remote Viewing - då detta är en mer ackurat beskrivning på företeelsen.
Doktorerna Osis och Schmeidlers förslag antogs till slut av sällskapet då man
var av uppfattningen att kunna "se" var att föredra framför att "förnimma"
om  man ville  "sälja in" produkten till uppdragsgivarna hos CIA.
Bakgrunden till att  detta initiala forsknings projekt startats av CIA var den
omfattande forskning som bedrevs i Sovjetunionen i parapsyklogi. Det var inte
forskningen som sådan som oroade utan de möjliga operativa tillämpningar som
kunde bli resultatet av en sådan forskning. Det var svårt att uppskatta vilka
eventuella genombrott man gjort i sin forskning då Sovjet täta säkerhetskontroll
nästan omöjliggjorde allt läckage om gjorda framsteg. Det fanns en
uppenbar risk att USA skulle hamna i bakvattnet ungefär som man gjort när
Sputnik sattes i en bana runt jorden. Redan 1967 testade ryssarna möjligheten
till telepatisk kommunikation med kosmonauter i bana involverade
kodade telepatiska meddelanden som framgångsrikt sändes mellan Moskva
och Leningrad. CIA hade upptäckt att Sovjetunionen satsade förhållandevis
stora resurser på att utveckla Psykotroniska operativa applikationer att sättas
in mot fienden. Utgivandet av boken Psychic Discoveries Behind the Iron Curtain
var en väckarklocka för en bredare allmänhet. År 1971 gjordes ett liknande
försök av USA med Apollo 14 och involverade Edgar Mitchell i olika försök
baserat på resultatet av fyra års studier och upptäckter gjorda på Maimonides
Hospital. Studien visade att individer i vaket tillstånd  telepatiskt kunde
påverka och inplantera bilder och koncept hos sovande personer.
Konfronterade med dilemmat att framlägga för de vetenskapliga rådgivarna
hos National Security Council (NSC) att både KBG och GRU bedrev forskning
i dessa kontroversiella ämnen och argumentera för nödvändigheten för USA
att satsa resurser, myntade man begreppet "Psychic Warfare Gap" och övertygade
med detta NSC att handla. Med kongressens godkännande startade en ny forskning
för att söka utröna vad detta nya hot kunde bestå i.
Samtidigt som man (CIA DIA) spenderade mellan 20 - 60 miljoner dollar
(uppskattningen av beloppets storlek varierar) engagerade man sig i en forlöpande
desinformations kampanj där man på klassiskt CIA maner misskrediterade alla former
av psykisk forskning. Arbetet som slutade med framtagandet av remote viewing som ett
informations inhämtnings verktyg började med en initial studie i mars 1971 vid SRI där
man engagerat den exceptionellt paranormalt begåvade Ingo Swann att utveckla försöken.

Ledare för denna forskning under åren 1972 fram till 1986 var doktorerna Hal
Puthoff och  RusselTarg. Under den avslutande  perioden mellan 1986 till 1995 leddes
arbetet av Dr. Edwin C. May med kollegor. Dr May började arbeta för CSL (Cognitive
Sciences Laboratories) vid SRI som konsult 1977. Ingo Swanns experiment baserades på
forskning av den franske forskaren René Warcolier som under tjugotalet med
framgångsrika försök med distans experiment mellan Paris och New York.
Han initierade användandet av s.k "outbonders" som agerade som "beacons" (signalfyrar)
i experimenten. Fyren skickades ut till en för Swann okänd lokalitet på Manhattan.
Swann focuserade vid experimentet på fyren och försökte beskriva var denna befann sig.
Det första av en rad sådana experiment ägde rum den 22 februari 1972. Dr Janet Mitchell
beskrev i sin bok - Out of Body Experiences - att dessa experiment var utformade för
att utröna - om en person kunde lokalisera en del av sitt medvetande till en plats
utanför kroppen -. Vid SRI  utvecklades experiment där  försöks personerna i vaket
tillstånd fick arbeta med mål som doldes  i igenklistrade kuvert av sändaren och som var
okända för mottagarna. För att förhindra möjligheten av medvetet eller omedvetet fusk
valdes ett mål ut slumpvis utanför laboratoriet på väg till målområdet.  Sändaren
strövade runt i målområdet under en förutbestämd tid samtidigt som mottagarna
"fjärrsynarna" nedtecknade sina förnimmelser från målområdet. Några av de viktigaste
personerna  som deltog vid de första årens experiment kan, bortsett från
Ingo Swann, nämnas Pat Price och Uri Geller. Uri Geller knöts till SRI efter det
att Mossad i en rapport understrukit Uri Gellers stora kapacitet i det paranormala
området. Han togs till SRI av Andrija Puharich med bistånd av astronauten Edgar Mitchell
som deltog i Apollo 14 experimenten. Användandet av en signalfyr hade sina uppenbar
begränsningar för att kunna användas för spionage med hjälp av Fjärrsyn. Ett sådant
arrangemang krävde närvaron av en agent i målområdet vilket var praktiskt
ogenomförbart. Ingo Swann konsulterade vetenskapsmän utanför SRI för att finna en
lösning på problemet. Efter ett förslag från Jacques Vallée att använda en adress som
fokus utvecklade Swann en metod som utgick från kartkoordinater, longituder och
latituder, vilket kom att ge namn åt hela projektet, Project SCANATE, SCANning med
co-ordinATE. Flera av dessa första experiment har blivit legendariska.

forts.